SD ÅTER I FOKUS FÖR SIN MÄNNISKOSYN

Debatten går het om SD´s Jimmy Åkessons debattartikel i Aftonbladet 19 oktober.

Med all rätt.

Den är en brytpunkt. Ett före och ett efter.

Och den kallar ut oss alla på planen.

Våra politiker är i allmänhet tafatta och fega precis som delar av journalistkåren är i förhållandet till SD. De verkar stressade. Det blir inte bättre när en av SR:s mest profilerade journalister säger att SD inte är rasistiskt eller främlingsfientligt.

Efter den uppmärksammade artikeln i Aftonbladet är denna typ av ställningstaganden som att skjuta sig i benet.

Jag begriper att många politiker jobbar frenetiskt för att bemöta SD och deras politik. Och har seriösa avsikter och ett viktigt engagemang, men dessvärre kör många i diket gång på gång.

Jag har påtalat att INTE bemöta SD´s utspel på det sätt som görs. Ändå går man rakt in i deras fälla. Det innebär att fokus riktas alltmer på SD. Nu gick förvisso äntligen statsministern ut i veckan och klargjorde att Alliansen inte tänker regera med SD om de hamnar i en sk vågmästarroll. Det var klokt. Klokare hade varit att finna vägar som äntrar SD´s politik, som gör den överflödig.

I GP 22.10 skriver kulturskribenten Lawen Mohtadi, - i veckan fylldes tidningarna av reaktioner efter Åkessons debattartikel. "Hans hat och demagogi och sättet på vilket det fogar in sig i vårt politiska landskap är en sorg. Den gör något med oss alla. Därför kan det inte finnas ett ambivalent avståndstagande mot SD."

Det kan bara finnas ett tydlig ställningstagande. Och det är emot.

Men också med konstruktiva lösningar.

Och det är detta som politikerna missar i debatten.

Var finns alternativen?

När ministern Göran Hägglund (kd) orerar om "verklighetens folk" när det gäller kulturen, borde han läsa in vad dessa människor har för attityd kring just invandring och främlingsfientlighet. Många "vanliga" människor känner sig svikna och besvikna.

Det är där vi politiker har en uppförsbacke.

Problemet är att många politiker pladdrar utifrån sitt ställningstagande. Och detta utnyttjar SD och nöter in sina budskap på ett högst effektivt sätt, vilket avkodar många. Begreppen blir inte lika laddade efter hand. Och det är en farlig tendens.

Nyligen kunde man läsa en insändarartikel i BT, av riksdagsledamoten Anita Brodén och kommunalrådet Morgan Hjalmarsson (båda fp). Rubriken löd; "SD måste bemötas". I sak stämmer allt. Men åter trampar man fel. Det är de egna tårna som blir ömma. Visst det är viktigt att deklarera de liberala värderingarna och vår människosyn. Men "verklighetens folk" ser inte Chalmers, Bonnier och Zlatan som lösningen av vårt Sverige av idag. När man beskriver att mångfalden är en styrka, de många språken etc. så är det de trista sidorna på Backaplan och Rosengård som skiner igenom.

Det människor reagerar över är just politikers svaghet att rätta till och förändra. Och det fort.

Ett stycke i artikeln börjar just - "Vi vill bekämpa diskriminering och främlingsfientlighet..." Men gör det då med lösningar. Det är denna förlamning som gör att människor väljer ett alternativ till förändring. Dessvärre är det just nu till SD´s fördel.