ISKYLA I FULLMÄKTIGESALEN

Ibland vet jag inte vad man skall säga. Nu går mejlmaskinen för högtryck hos mig. Ledamöterna tycker min reaktion under gårdagens Fullmäktigemöte var lysande. Jag tyckte den var isande.

Det är ju närmast ofattbart att ledamöterna sitter och fryser och hackar tänder och sitter med jackor och ytterrockar på, därför att ventilationssystemet är kass. Antingen blir det iskallt eller för varmt. Därför reagerade jag igår.

Under pågående debatt ville jag få ventilationssystemet bortkopplat.

Kommunfullmäktiges ordförande Maj Steen rasade till och svarade att det är Lokalförsörjningskontorets uppgift och ansvar. Jag har aldrig ifrågasatt deras ansvar - men jag tyckte att slå av strömmen till ventilationsanläggningen kunde vara en enkel åtgärd i rådande kyla.

ISKALLT I 16 ÅR

Om det stämmer vet jag inte, men en ledamot påtalade att ventilationsanläggningen har inte fungerat tillfredsställande under 16 år. Är det så, då är det obegripligt att inget gjorts.

Var finns handlingskraften?

Fler brister i salen - hela replik/mikrofonanläggningen spökar ideligen. Men inget görs åt saken. Förmodligen är det en skitsak att åtgärda. Men är det någon som anmält att det inte fungerar?

Jag väntar bara in tillfället när videoprojektorns lampa ger upp, det sker naturligtvis mitt under ett röstningsförfarande eller bildpresentation. Då kommer hela Fullmäktige att stå handlingsförlamat. Eller så får Maj Steen kliva upp på en stege fyra meter över fd kommunalrådet Björn Bergqvists huvud och byta lampa mitt i sejouren.

Det, om något kan bli ett intressant skådespel.

RÖSTA PÅ MIG TILL KYRKOFULLMÄKTIGE

Min religiösa övertygelse är knappast direkt ortodox. Alltså inte så renlärig, utan tvärtom, ifrågasättande och mer av nytänkande. Och opolitisk. Jag har inte mycket till övers för de alltför starka konservativa krafterna. Jag vill att kyrkan skall leva med sin samtid och verka för människor i vardagen. Jag har en sympati för kyrkan, som en del av Sveriges historia och kultur. Och den vill jag värna om.

Jag vill se ett uppvaknande för kyrkan, med tydligare förhållningssätt till de kristna värderingarna, med värdegrunder som berör människor. Det kyrkliga samfundet uppträder med otydliga budskap och försvårar för kyrkan att nå fram till människor. Trovärdigheten kan krackelera.

Kyrkan måste fånga upp olika grupper i samhället inte bara gamla och unga.

En modern kyrka har ett kulturbärande budskap, men också ett jätteuppdrag och mission att fylla för många människor. Många av dagens människor är sökande och där saknas kyrkan med en utsträckt hand - denna gemenskapens borg - som borgar för trygghet och tillhörighet.

Rösta på Lars Gustaf i Kyrkovalet på söndag den 20 september.

Kryssa mig om du tycker som jag och vill se en kyrka med mer empati, gemenskap och kärlek.

POSK= Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan.

Jag vill att kyrkan drivs av partipolitiskt obundna synsätt, av medmänniskor, med människor, för människor.

TROR DU PÅ GUD?

Många frågar mig - tror du på Gud? Och jag svarar, ja det gör jag. Men ja, är mångfacetterat för mig. Jag har en tilltro, mer än en tro. Jag har tillit, till något heligt och allsmäktigt. Jag drivs att vi har ett ansvar för dem som arbetar inom kyrkan, diakoni och mission. Vi har ett ansvar, att skapa ett tryggare samhälle och som stöd för människor i olika skeden i livet. Där fyller kyrkan en viktig roll.

KYRKAN - VÅRT HELIGA RUM.

Jag gillar kyrkor, jag känner stor sinnesro när jag är i kyrkorum, stora som små. Och jag skulle vilja se många, många fler människor i kyrkorummen. Lika många året om, som vid skolavslutningarna. Då skulle det bli roligare att gå till kyrkan.

Mina starkaste minnen var faktiskt när jag gick i söndagsskolan och fick minnen inklistrade i min söndagskolebok. Jag tyckte aldrig att de besöken blev tråkiga. Och kyrkan var alltid välfylld.

KYRKAN SOM MÖTESPLATS

Jag vill avdramatisera alla förhållanden i kyrkan. Om det går. Jag menar att kyrkan har blivit alldeles för helig - i fel mening. Jag blev som konsult för Svenska Kyrkan i slutet av 90-talet tillfrågad vad jag såg för tänkbara förändringar av kyrkan. Min omedelbara vision blev att skapa hela kyrkorummet som en mötesplats. Att ha kontor och samlingsplats i ett och samma rum. Det hade inneburit att människor kommit direkt in i gemenskapen. Men framförallt skulle det bli en mötesplats mellan människor och kyrka på ett naturligare sätt.

JAG VILL SE EN TYDLIGARE KYRKA - MED EMPATI, GEMENSKAP, KÄRLEK...

Vi lever i en värld av otrygghet och osäkerhet. Många människor far illa. Gammal som ung. I denna värld finns vår kyrka. En plats för gemenskap med ett förhållningssätt att ta hand om människor, lyckliga som olyckliga.

Kyrkan representerar och predikar kristna budskap, erbjuder gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Men på den vägen har något gått förlorat. Många människor saknar sin kyrka. Många känner sig inte hemma. Det vill jag ändra på.

EN ÖPPEN KYRKA - DYGNET RUNT

Idag har de flesta bensinstationer öppet dygnet runt, något som många ser som självklarhet. Jag skulle vilja se att kyrkan också tar en sådan plats i samhället, med mer generösa öppettider. Istället för bensin och diesel ge människor bränsle, energi och livsgnista. Där någon alltid finns tillhands när den enskilda människan har behov av samtal och att någon lyssnar.

NÄR JAG SJÄLV HADE ONT I HJÄRTAT

Runt millennieskiftet gick jag själv igenom några svåra år. Vad jag själv kände var den totala avsaknaden av omtanke från t ex kyrkan. Men saknade också empati, och jag fick en känsla att inte finnas. I alla fall inte för kyrkan. Jag tyckte mig plötsligt vara osynlig.

Min övertygelse är att Svenska Kyrkan måste genomgå en metamorfos. Jag vill gärna påverka så kyrkan blir levande och inte så institutionell och konservativ. Jag vill se en kyrka med öppenhet för nya idéer som hjälper alla - unga som gamla. En kyrka med värme. Och hjärta. Och en öppen famn.