SD ÅTER I FOKUS FÖR SIN MÄNNISKOSYN

Debatten går het om SD´s Jimmy Åkessons debattartikel i Aftonbladet 19 oktober.

Med all rätt.

Den är en brytpunkt. Ett före och ett efter.

Och den kallar ut oss alla på planen.

Våra politiker är i allmänhet tafatta och fega precis som delar av journalistkåren är i förhållandet till SD. De verkar stressade. Det blir inte bättre när en av SR:s mest profilerade journalister säger att SD inte är rasistiskt eller främlingsfientligt.

Efter den uppmärksammade artikeln i Aftonbladet är denna typ av ställningstaganden som att skjuta sig i benet.

Jag begriper att många politiker jobbar frenetiskt för att bemöta SD och deras politik. Och har seriösa avsikter och ett viktigt engagemang, men dessvärre kör många i diket gång på gång.

Jag har påtalat att INTE bemöta SD´s utspel på det sätt som görs. Ändå går man rakt in i deras fälla. Det innebär att fokus riktas alltmer på SD. Nu gick förvisso äntligen statsministern ut i veckan och klargjorde att Alliansen inte tänker regera med SD om de hamnar i en sk vågmästarroll. Det var klokt. Klokare hade varit att finna vägar som äntrar SD´s politik, som gör den överflödig.

I GP 22.10 skriver kulturskribenten Lawen Mohtadi, - i veckan fylldes tidningarna av reaktioner efter Åkessons debattartikel. "Hans hat och demagogi och sättet på vilket det fogar in sig i vårt politiska landskap är en sorg. Den gör något med oss alla. Därför kan det inte finnas ett ambivalent avståndstagande mot SD."

Det kan bara finnas ett tydlig ställningstagande. Och det är emot.

Men också med konstruktiva lösningar.

Och det är detta som politikerna missar i debatten.

Var finns alternativen?

När ministern Göran Hägglund (kd) orerar om "verklighetens folk" när det gäller kulturen, borde han läsa in vad dessa människor har för attityd kring just invandring och främlingsfientlighet. Många "vanliga" människor känner sig svikna och besvikna.

Det är där vi politiker har en uppförsbacke.

Problemet är att många politiker pladdrar utifrån sitt ställningstagande. Och detta utnyttjar SD och nöter in sina budskap på ett högst effektivt sätt, vilket avkodar många. Begreppen blir inte lika laddade efter hand. Och det är en farlig tendens.

Nyligen kunde man läsa en insändarartikel i BT, av riksdagsledamoten Anita Brodén och kommunalrådet Morgan Hjalmarsson (båda fp). Rubriken löd; "SD måste bemötas". I sak stämmer allt. Men åter trampar man fel. Det är de egna tårna som blir ömma. Visst det är viktigt att deklarera de liberala värderingarna och vår människosyn. Men "verklighetens folk" ser inte Chalmers, Bonnier och Zlatan som lösningen av vårt Sverige av idag. När man beskriver att mångfalden är en styrka, de många språken etc. så är det de trista sidorna på Backaplan och Rosengård som skiner igenom.

Det människor reagerar över är just politikers svaghet att rätta till och förändra. Och det fort.

Ett stycke i artikeln börjar just - "Vi vill bekämpa diskriminering och främlingsfientlighet..." Men gör det då med lösningar. Det är denna förlamning som gör att människor väljer ett alternativ till förändring. Dessvärre är det just nu till SD´s fördel.

KULTUR ÄR INGEN LEK FÖR AMATÖRER

Så löd rubriken i GP den 22 oktober 2009. Jasenko Selimovic, tidigare chef för Göteborgs Stadsteater och numera chef för Radioteatern. Han kandiderar till Riksdagen för Folkpartiet 2010. Det är bitsk kritik mot Socialdemokraternas kulturpolitik men också en självrannsakan kring den politik som har förts inom Alliansen. "Socialdemokratin har aldrig intresserat sig för kultur", skriven Jasenko Selimovic, och menar att om kulturen ska spela roll går det inte att se den som en lek för sysslolösa amatörer.

KULTURPOLITIK I ROPET

Aldrig förr har kulturpolitiken varit så omdebatterad som nu. Och det är enligt min uppfattning hälsosamt. Kulturutredningar och propositioner hör nu till vardagsmaten. Men precis som Jasenko Selimovic skriver - saknas väsentliga perspektiv.

Min egen ståndpunkt är att kulturen är en motor och dynamo i varje friskt samhälle. Som måste hanteras därefter, det måste tillföras bränsle och möjligheter att tanka. Drivmedlet saknas och målet vilken riktning kulturen skall bära är otydlig, för att inte säga svag.

Kultur har blivit populär bland alla partier men de flesta har glömt att mitt eget parti FolkpartietLiberalerna är det enda parti som genom åren värnat om kulturens värde, innehåll och utveckling, som också begriper att god kvalitet får kosta.

Jasenko Selimovic, skriver vidare i sin artikel, "Det är som debatten går i inövade spår och så här dags inför valet börjar det erbjudas förväntat fjäskande för kulturarbetare och kulturkonsumenter. Leif Pagrotsky (s), mannen vars korta tid som kulturminister kännetecknas av att kulturen hade så låg status att den inte ens hade ett eget departement, försöker nu plötsligt hävda kulturens betydelse."

Socialdemokraterna saknar därmed all trovärdighet i denna fråga, enligt mig.

"En framtidsvision om kulturpolitiken kan inte gå tillbaka till 1970-talet som socialdemokratin vill. Dagens kultur kräver andra mål, tydligare riktning och en idé om hur vi både anpassar strukturen, hittar långvarig finansiering och skapar villkor för professionella konstnärer att just vara det, " skriver Jasenko Selimovic.

LJUNGBERGS PÅ BORÅS TEXTILMUSEUM, ETT PLATT FALL

Det inledande och inlindade visningsrummet av Ljungbergs Textiltryck på Borås Textilmuseum. Ett försök att göra något spännande men som tyvärr inte följdes upp runt hörnet i de andra presentationerna. Där föll allt pladask.

Ett av Ljungbergs klassiska tyger, detta är formgivet av Karl-Axel Pehrsson och heter "Delfinsk Rörelse". Jag vill minnas att detta grafiska mönster bara trycktes i ett fåtal färgkombinationer.

Detta mönster är formgivet av Sven Markelius och det är samme arkitekt som formgivit

marmorplattan vid Sergels Torg i Stockholm.

Nu har jag lugnat ner mig. Jag var på Textilmuseet och kollade utställningen Ljungbergs Textiltryck. Och jag blev riktigt irriterad. För att inte säga förbannad. Jag hade kanske förväntat mig en presentation och exposé i en spännande tappning. Det blev noll.

Det är trist när resultatet blir så tunt och slösar pengar på något som inte har bärighet och kraft.

Denna utställning, ja vi får väl kalla det så, visade ett fåtal textilier och mönster från denna mästertryckare. Ett företag som skapat något fullkomligt unikt i svensk textilhistoria. Ljungbergs Textiltryck är en kulturklenod och det kändes pinsamt att man inte lyckats bättre med presentationen.

Det här är den mest spännande exponeringen i hela utställningen, det säger allt.

INGA MATCHNINGAR, INGEN MÖNSTERPRESENTATION...

Ett företag som Ljungbergs, med en intressant historik, med en unik entreprenör och mästertryckare i Erik Ljungberg och mönster från många av Sveriges främsta formgivare och textilier som saknar sitt motstycke i världen - inte minst genom de vackra textilierna av Josef Frank, visades ingenting. Jag fick inget syre vid mitt möte med textilierna.

Det här "verket" är förmodligen ett av de uppsydda plagg som presenterades inför min jubileumsfest 1999. Plagget har formgivits av Nordisk Designskola i Borås. Själva mönstret "Ellips"var jag ansvarig för och det togs fram året innan av en formgivare som jag tror heter Ingela Westergaard. Det kopierades senare av Åhléns.

ÄGARE FRÅN 1997 TILL 2000

Under dessa år var jag själv ägare till företaget Ljungbergs Textiltryck och presenterade Ljungbergs på flera internationella mässor. Men också på olika utställningar i Sverige. Bl a Orangeriet på Sofiero Slott eller växthuset på Rosendahls Trädgårdar i Stockholm. Där vi bl a mottog pris av HM Konungen. Där visades bl a Maria Åströms olika blomster- och bladmönster i olika kombination med enfärgade lintyger. Stilistiskt och mycket dekorativt. Detta är bara ett exempel på vad som skulle kunnat presenterats på Borås Textilmuseum, som enkelt skulle lyft utställningen, förutom de möjligheter som de grafiska mönstren erbjuder om man jobbat lite mer med idé och presentation. Nu blev det ingenting, som skulle kunnat bli så bra av allting. Tråkigt och trist.

LARS GUSTAF TOPPAR PROVVALET

Lars Gustaf sneglar snett uppåt...

Njaa, jag vet inte riktigt vad jag skall skriva... På Kommunfullmäktigelistan hamnade jag väl ungefär som jag sitter i fullmäktige, alltså på plats fem. Jag halkade nog ner någon placering. Men det var som en inbiten Folkpartist sa; "de vill inte ha dig i Borås". Det kanske är så. De förstår kanske inte hur de bäst skall ta tillvara de resurser man har. Eller så är de rädda.

Jag är ju knappast en traditionell politiker och tänker inte som dem. Har man jobbat ett halvt liv som problemlösare och byggt strategier och kommunikationsplattformar till företag och lyckats bra med det så räcker det för mig. Men jag tror att den kunskapen kan Regeringen ha användning av i något departement eller utskott. Att jag sedan inte är helt frånvarande när det gäller kulturfrågor borde vinna några poäng. Men som sagt, man blir aldrig profet i sin egen by...

Så provvalet till Riksdagslistan gick bättre - på plats fyra för södra Älvsborg. Så vi får väl se. Mina ambitioner är att vinna väljarnas förtroende till Folkpartiet Liberalerna i första hand. Kryssar de sedan mig må det vara hänt. Jag tror det blir ett mycket tufft val och våren och tiden fram till valet blir nog späckat med vallöften från alla håll. Den bäste vinner. Så enkelt är det.

VATTENTORNET - ROBIN HOODS BORG

Det här är boråsarnas egen borg. Vattentornet byggd så sent som 1901 men bortglömd sedan många år. Men det vill jag förändra.

Vattentornet är en byggnad som är unik för Borås och som stolt har klarat alla rivningar runt kvarteret Lugnet. Byggnaden är säregen och i tornet är det en magnifik utsikt över hela Borås.

Byggnaden inbjuder till "kulturella" finesser, där man kan blanda textila utsmyckningar med spännande ljussättningar.

Vi har en unik kulturbyggnad i Borås - Vattentornet på Kvarnberget i Salängen.

Dessvärre är "borgen" illa skött och den förfaller sakteliga.

Men jag har en lösning.

För över 15 år sedan var jag en av initiativtagarna till Vattentornsgruppen med ett handlingsprogram för att bevara och utveckla "borgen". Även arkitektbyrån FFNS skapade ett underlag för ombyggnad som skulle göra Vattentornet levande och attraktiv. Den stora vattenreservoaren under borggården var då tänkt som en estradscen med flexibel lösning för olika ändamål.

Oavsett vad som kommer ur idéerna är Vattentornet en alltför viktig kulturbyggnad för att bara glömmas bort. Kanske boråsarna själva vill delta med idéer och tips vad som kan göras för bevarandet av Vattentornet och få det att leva upp. Hela parkområdet borde exploateras och göras attraktivt med mängder av blommor som är värdigt en borg.

MEDELTIDSBORG MED MARKNAD OCH GYCKLARE

En idé vore att bygga ett "plåttält" inne på borggården. Likt koppartältet på Haga i Stockholm. Det innebär att man skulle kunna använda borgen under alla årstider för olika evenemang.

Hela platsen inbjuder att sätta upp marknadsstånd med små bodar, att förhyra för försäljning av olika varor. Alla bodar målade i färgstarka kulörer. Vakter likt schweitzergardet som patrullerar och håller ordning. Hela borgen inbjuder till roliga upptåg och evenemang som skulle fungera fint till såväl julmarknad, nyårsfirande, som midsommarfest. Platsen skulle bli en stor sevärdhet i Borås och en naturlig mötesplats för många.

KULTURPOLITIKEN MÅSTE KOMMA UR DIMMAN.

Vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth undrade när hon tillträdde som kulturminister, "vad egentligen borgerlig kulturpolitik är för något"? Den frågan tror jag hon ställer sig fortfarande. Jag måste säga - att hon har inte växt med sin uppgift. Ännu efter tre år vet ingen riktigt svaret. Vänta och se, har svaret varit under en längre tid och så kom Kulturutredningen. Men ännu vet ingen vad borgerlig kulturpolitik är eller innebär. Vart man vill och hur.

Uselt tycker jag.

Dagens kulturpolitik kan inte gå i labyrinter och snigelfart.

I veckan förklarade Allianspartierna M, FP, C och KD, att nu minsann kommer den nya kulturpolitiken till kommande val och skall bli en del av valplattformen.

Vad den innebär vet fortfarande ingen - är det inte dags att skingra dimman runt utredningen och klarlägga de kulturpolitiska målen. Det är nog det minsta man kan begära inför valrörelsen och för väljarna.

BORÅS KOMMUNFULLMÄKTIGE - EN PARODI PÅ DEMOKRATI

Så här kan det se ut minuterna innan Fullmäktige börjar

sitt sammanträde. Snacka om hönsfarm.

Borås Kommunfullmäktige, några minuter innan det hela börjar. Ett spektakel utan dess like. Jag förstår att hela detta system omprövas av olika kommuner. Men när skall Borås ta ett initiativ till förändring.

Varför jag tycker så här?

Jo, låt mig förklara.

Så här fungerar det, enkelt uttryckt;

- Olika ärenden bereds i Kommunstyrelsen. Där sitter ett antal ledamöter med mandat från respektive parti. Högsta hönset om man får säga så är Kommunstyrelsens ordförande Ulrik Nilsson (m).

Kommunstyrelsen bereder alltså olika ärenden och föreslår att Kommunfullmäktige beslutar och godkänner förslagen. Nu har ju de borgerliga partierna en majoritet - en koalition mellan moderater, folkpartister, centerpartister, kristdemokrater, miljöpartister och vägval - medan minoriteten representeras av socialdemokrater och vänsterpartister. Det innebär i praktiken att majoriteten kan driva igenom alla frågor och förslag och vinna, eftersom vi är i majoritet. Allt klart?

Samma förhållande gäller i Fullmäktige. Alltså det är egentligen bara för majoriteten (borgerliga blocket) att trycka grönt så är saken klar. För minoriteten gäller det att trycka rött och votera.

Så fungerar det. Med andra ord borde sammanträdena gå snabbt. Men så är det inte alls. Utan timma efter timma snackas det helt i onödan - främst från minoriteten. Med resultat att de ca 70 ledamötena sitter långt fram på kvällarna. Med dimmiga blickar. Många skattekronor går åt att betala alla dessa ledamöter varje år. Till ingen nytta.

Jag är övertygad om att förändring kommer att ske.

Det vore mer kreativt att bereda förslagen i Fullmäktige och sedan Kommunstyrelsen beslutar. Problemet blir väl att vi i Kommunfullmäktige aldrig mer kommer att få se dagsljuset.

SVERIGEDEMOKRATERNA KOPPLAR GREPPET.

Det råder ingen tvekan. Det kommer att bli en rafflande valrörelse.

Jag har gång på gång varnat för SD´s strategi, för såväl mina egna politiker som andra, men knappast fått någon märkbar reaktion. Vänsterblocket kör stenhårt mot SD´s främlingsfientlighet som enda huvudargument. Men detta håller inte. Det jag lärt mig genom åren vad det gäller marknadskommunikation, exemplifieras genom att politikerna går SD´s väg och banar väg för deras framgång. Men SD har fler ess i ärmen. Jag har gång på gång beskrivit att SD följer marknadens, eller låt oss säga väljarnas attityder. Något jag fått direkt kränkande reaktioner ifrån mitt eget parti. Istället för att avläsa marknaden så går politikerna till attack mot SD. Och SD framstår som vinnare varje gång.

"GE OSS SVERIGE TILLBAKA"

Det är SD´s huvudtes i alla fall just nu. Och det är märkbart att detta skapar stort intresse och frustration i marknaden. Och bland politiker som inte analyserar marknaden. Det är egentligen samma budskap som sossarna drev kring det svenska folkhemmet i mitten av förra seklet.

Och läser man av gamla valaffischer på Folkpartiets lokalavdelning så kan man tro att avsändaren är SD. Men det vill man inte kännas vid.

Att invandringen i Sverige skapat oreda råder ingen tvekan om. Det räcker att åka till Biskopsgården och Backaplan i Göteborg så begriper man att något gått snett.

Rosengård i Malmö är som Paris förort Clichy där de stora upploppen var för några år sedan.

Men hur möter vi problemen på ett konstruktivt och klokt sätt? Det är där lösningen ligger för alla partier att hämta röster hos väljarna.

GÖRAN HÄGGLUND OCH VERKLIGHETENS FOLK

Jag blev intervjuad i Radiosjuhärad nyligen angående Kristdemokraternas partiledares utspel om att vi inte lever bland "verklighetens folk". Han har förmodligen rätt. Hans utspel handlade om elitiseringen kring kulturen - kultursnobberi. Han förstår inte den icke föreställande konsten och ansåg att föreställande konst var den typ av konst som "verklighetens folk" gillade.

SD´s Jimmie Åkesson sågade Göran Hägglunds utspel om verklighetens folk och menade att verklighetens folk pratar om invandrarfrågor vid köksbordet och inte konst.

VI MÅSTE SATSA PÅ UTMEJSLADE PROGRAM OCH DRIVA FP-POLITIK

SD´s framgång gör att vi andra partier måste mejsla ut starka program som erbjuder det som väljarna saknar. Hjälpa väljarna att känna trygghet i sitt val. Det finns säkert de väljare som idag känner besvikelser och vacklar på den borgerliga politiken. Därför är det nu viktigt att vi först ser till att behålla de som valt oss, därefter arbeta för att få fler. Men nu är det bråttom ifall det skall bli trovärdigt. Det kanske är här Folkpartiet kan gå sin egen väg och fånga upp nya väljare genom nya idéer och utspel. Det har ju Folkpartiet gjort tidigare. Som t ex "språktestet". Det är viktigt att vi sätter ner foten och vågar driva en politik som inte fegar utan tar ställning. Även när det gäller obekväma frågor. Att ställa krav på andra börjar med att man ställer höga krav på sig själv.

BORÅS BLIR ETT DANSENS CENTRUM

Flera krafter jobbar hårt för att Borås skall få ett starkare fäste som dansstad.

Jag själv är en bland dem. Nyligen beslutade Regionteater Väst att bara producera dans i Borås. Detta kan skapa en helt ny kulturbegivenhet för Borås och som Borås tidigare saknat.

Meningen är att Uddevalla producerar den teaterverksamhet som faller under Regionteatern och dansen utvecklas i Borås av Regionteater Väst. Det innebär att man på Regionteatern i Borås vill anställa två dansare, en konstnärlig ledare samt flera frilansare. Det här skapar naturligtvis helt nya möjligheter till nya spännande evenemang och dansuppvisningar som Borås tidigare saknat. Kulturkontoret i Borås har sedan något år tillbaka en rad lysande dansföreställningar med gästdansare, av yppersta klass.

Det vi nu kan förvänta oss är en rad egenproducerade verk i Borås och som sedan turnerar i regionen.